FÖR ATT BLI REGISTRERAD UPPFÖDARE I SRS
REGISTRERA SIN UPPFÖDNING
Att registrera sin uppfödning kostar 300:- (engångskostnad). För att ansöka om att bli registrerad uppfödare måste du först ha varit medlem i SRS i minimum 12 månader och ha fyllt 16 år. Uppfyller du detta ska du beställa Anmälningsblanketten. Anmälningsblankett får du från uppfödarregistratorn. Uppfödarregistrator: Johanna Ivarsson, Banvägen 8, 763 43 Hallstavik
tel: 0175-150 12 e-post: [email protected]
Observera att anonyma mail ej besvaras.
När du mottagit Anmälningsblanketten ska du -
Att registrera sin uppfödning kostar 300:- (engångskostnad). För att ansöka om att bli registrerad uppfödare måste du först ha varit medlem i SRS i minimum 12 månader och ha fyllt 16 år. Uppfyller du detta ska du beställa Anmälningsblanketten. Anmälningsblankett får du från uppfödarregistratorn. Uppfödarregistrator: Johanna Ivarsson, Banvägen 8, 763 43 Hallstavik
tel: 0175-150 12 e-post: [email protected]
Observera att anonyma mail ej besvaras.
När du mottagit Anmälningsblanketten ska du -
- Betala in registreringskostnaden
- Klara av det skriftliga provet som behandlar -allmän kunskap om skötsel, mat, boende, genetik, släktskapsfrågor, avelsetiska frågor mm.
- När provet godkänts påbörjar man provåret.
- Under provåret ska du klara av vissa uppgifter tex ställa ut tilltänkta avelsdjur och få kvalitet1 samt A-pris på dessa
- Skriva under att du avser att följa de utsatta rekommendationerna samt grundregler och stadgar.
- Fylla i blanketter gällande de/den färg/teckning du vill föda upp.
- Registrera och avregistrera alla dina råttor och lämna in en skriftlig uppdatering på råttorna i din ägo var fjärde månad (4-månaders rapporten)
ATT TÄNKA PÅ INNAN MAN BLIR RÅTTUPPFÖDARE
Bästa frågan att ställa sig själv innan man börjar avla är inte -Vad är mitt mål? Fråga istället dig själv -Vad kan jag göra för att förbättra tamråttan?
Med den vinklingen i frågeställningen är du redan på rätt spår, för att vara djuruppfödare ska inte handla om människan utan djuren. Visst är det gulligt med bebisar och roligt och tacksamt när man får priser, men faktum är att det inte är du som får dem utan djuren du fött upp. Mitt arbete syns sällan på utställningar, det syns i buren och flockarna, med det menar jag inte att jag är varken bättre eller sämre än andra uppfödare. Det har att göra med att "mitt huvudmål" för att förbättra tamråttan är just flockegenskaper och flocksmartheten hos hanar.
Att vara råttuppfödare är inte till skillnad från vad man kan tro lättare än att vara uppfödare av andra djurslag, snarare skulle jag vilja våga påstå att det är svårare. Det finns inte många seriösa uppfödare av just råttor och det gör att avelsgenpolen är katastrofalt liten. Många av oss importerar från andra länder och det kräver mycket tid, planering, forskning och pengar. Krasst sett räknar jag med att 1 på 10 duger i avel.
Många uppfödare avlar mest för att få populära färger eller varianter och bryr sig relativt lite om att släktforska, vill man bli en betydelsefull uppfödare bör man ha ett större mål i sikte. Målet i sig behöver egentligen inte vara något stort, det kan vara små saker som att successivt förbättra levnadsåldern, hälsa eller flockegenskaper. Dessa mål skär sig egentligen med att säga små saker, för det är bland de svåraste saker vi tampas med. Men om man har flera små mål så är det lätt att man tappar bort sig själv på vägen till tex bättre hälsa, då är det lätt att välja färg före tex.
Det här var bara lite kort svammel jag återkommer säkert till denna text när tiden tillåter!
Med den vinklingen i frågeställningen är du redan på rätt spår, för att vara djuruppfödare ska inte handla om människan utan djuren. Visst är det gulligt med bebisar och roligt och tacksamt när man får priser, men faktum är att det inte är du som får dem utan djuren du fött upp. Mitt arbete syns sällan på utställningar, det syns i buren och flockarna, med det menar jag inte att jag är varken bättre eller sämre än andra uppfödare. Det har att göra med att "mitt huvudmål" för att förbättra tamråttan är just flockegenskaper och flocksmartheten hos hanar.
Att vara råttuppfödare är inte till skillnad från vad man kan tro lättare än att vara uppfödare av andra djurslag, snarare skulle jag vilja våga påstå att det är svårare. Det finns inte många seriösa uppfödare av just råttor och det gör att avelsgenpolen är katastrofalt liten. Många av oss importerar från andra länder och det kräver mycket tid, planering, forskning och pengar. Krasst sett räknar jag med att 1 på 10 duger i avel.
Många uppfödare avlar mest för att få populära färger eller varianter och bryr sig relativt lite om att släktforska, vill man bli en betydelsefull uppfödare bör man ha ett större mål i sikte. Målet i sig behöver egentligen inte vara något stort, det kan vara små saker som att successivt förbättra levnadsåldern, hälsa eller flockegenskaper. Dessa mål skär sig egentligen med att säga små saker, för det är bland de svåraste saker vi tampas med. Men om man har flera små mål så är det lätt att man tappar bort sig själv på vägen till tex bättre hälsa, då är det lätt att välja färg före tex.
Det här var bara lite kort svammel jag återkommer säkert till denna text när tiden tillåter!
